Att ha nåt som inte syns
Att ha nåt som inte syns på utsidan är inte alltid det lättaste. Jag har alltid ont bara i olika grader men det är sällan det syns. Det kan synas att jag exempelvis blir väldigt stel av att sitta för länge. Dom sista gångerna i höstas ja red fick Jocke i princip lyfta mig ur sadlen för jag inte fick benen att lyda. Visa dagar kommer jag knappt upp ur sängen eller soffan. Kan ha svårt att greppa saker och jag blir fort trött i armarna. Medans visa dagar ligger det bara som en molande lätt värk i benen.
I beroende på vad jag gör så straffas kroppen, som idag jag cyklade till jobbet. Det va tungt då knän och höfter protesterade lite lätt men den kändes endå okej. När jag sen skulle cykla till byn från jobbet så så kroppen ifrån att det här är inte alls roligt. Slutresultatet av dom två turerna idag är att jag har fruktansvärt ont i kroppen och jag kommer sova dåligt. Dåligt med sömn gör också det värre.
Men sen är jag åt helvete för envis för att be om hjälp upp ur soffan eller dra ner på tempot. Det är så att så länge jag rör på mig så är det mindre jobbigt för det mesta. Och all min energi gör inte saken heller bättre då jag snabbt tröttnar och blir rastlös. Men man vänjer sig vid att ha konstant ont även om det låter ganska sjukt.
Nu har jag läkar tid på fredag morgon efter jag gått hos sjukgymnast för lite rygg ont som inte har med det vanliga onda att göra. Han hade lite svårt och tro på det här med fibromyalgi men tyckte jag oavsett skulle gå till läkare för han tyckte jag inte borde ha så ont i höfterna som jag har. Så han hade väl föreslagit en rötgen av höfterna när han pratat med läkaren. Kan bli intressant hur seriöst man blir tagen denna gången då jag varit hos läkaren innan.
